Center för Energipsykologi

Rädsla för vargar och hundar

En underbar berättelse om hur en mamma, tillika duktig EFT terapeut, hjälper sitt barn bli kvitt rädslor för vargar och hundar. Kreativitet utan förutfattade meningar om varför och hur dessa rädslor slagit rot i barnet.

En pojke på 13 år, drömmer mardrömmar om vargar, pratar om vargar varje dag och tycker sig se och höra vargar utanför knuten. Föräldrarna försöker resonera logiskt med honom om hur rädda vargar är för människor etc. Detta hjälper dock inte! En kväll när det är mörkt och han ska gå till en kompis följer mamma med honom. Han går snabbt, hjärtat bultar och han vill bara springa.

Mamma berättar:
Jag ber honom stanna. Rädslan ligger på en 9.a, den sitter i hela kroppen. Jag håller om honom samtidigt som jag börjar knacka på punkterna. Han står stilla och blundar. Han säger att han för sitt inre ser en stor lurvig varg som smyger efter honom i buskarna och som plötsligt hoppar fram och börjar gå till attack. Vi knackar och han beskriver sin rädsla. Jag ber honom ta djupa andetag och fortsätter knacka. Plötsligt känner jag att han börjar bli lugn och slappnar av, det hela kanske tar två-tre minuter.

Jag är inte rädd för att det ska komma någon varg här, säger han lugnt. Däremot gillar jag inte stora svarta hundar

Bra, tänker jag, då ”knackar” vi på svarta hundar nästa gång!  Vargrädslan är och förblir som bortblåst. Och först en tid senare är det dags för hundrädslan och denna nästa gång.

Mammas berättelse följer här:
Jag tog fram en stor hundbok och han fick peka ut den hund som såg mest läskig ut. Han pekade utan tvekan på en Dobermann. Den liknade en hund i filmen ”Oliver och gänget” som han tittade på när han var liten.  Han hämta sin Iphone och letade upp avsnittet på Youtube med den läskiga hunden. Han kom snabbt i kontakt med rädslan. Han låg i sängen tittade på filmavsnittet och knackade hela tiden på känslan av den läskiga hunden.

Hunden hade ett rött halsband och vassa tänder. Det läskigaste tyckte han var när hunden kom springande och rytande mot honom och han inte kunde försvara sig. Jag bad honom blunda och tänka på någon situation, där någon eller något kommit framrusande mot honom någon gång. Han kom att tänka på en dagisfröken han hade när han var 4 år. Hon hade kommit utrusande en gång och skrikit på honom för hon trodde att han spottat på en liten flicka, när det i själva verket var så att han blåste bubblor med spott i munnen.

Jag mindes själv detta tillfälle. När jag skulle hämta honom på dagis den gången så minns jag att han var ledsen och grät och fröken försökte förklara missförståndet. Nu såg han den stora svarta hunden med röda halsbandet som fröken på dagis? Jag bad honom försöka minnas situationen och frågade om han kände något i kroppen. I magen, sa han då. Han tänkte på situationen och jag knackade. Jag frågade honom vad han hade behövt i den situationen och han sa då att det hade känts bra om jag hade stått där mellan fröken och honom. Jag bad honom tänka på hur det skulle ha känts om jag stod där mellan fröken och honom när hon kom in och hon var så där arg. Då kände han ett lugn !!! En helt annan känsla, sa han. Vad bra!!! Jag lät honom vara i känslan en stund och knackade samtidigt. Sedan tog jag fram bilden på hunden från youtube filmen igen. Och nu tyckte han att den var larvig med sina stora huggtänder!

Sen dess är hundrädslan också borta och han har till och med haft sin första dröm med snälla hundar.

Tänk om alla föräldrar, dagispersonal, lärare och andra som arbetar med barn hade haft tillgång till magiska fingrar

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × ett =